Rasstandard

Rasstandard

 

Standard för WELSH CORGI PEMBROKE

 

Storbritannien

 

Vall- och sällskapshund.

 

Grupp 1, sektion 1

 

Welsh corgi pembroke har en omdiskuterad bakgrund. Den mest sannolika teorin är dock att svenska vikingar medförde västgötaspetsens förfäder till Wales

eller det motsatta, att de medförde corgins förfäder tillbaka till Sverige. Släktskapet mellan de båda raserna är påfallande, liksom deras arbetssätt.

 

Helt klarlagt är emellertid att welsh corgi under flera hundra år fungerat som allroundhund på gårdarna och med tiden övergick till att bli boskapsvallare.

Rasen welsh corgi delades upp i varianterna pembroke och cardigan så sent som 1934. Dessförinnan hade korsningar mellan varianterna varit relativt vanliga.

 

Welsh corgi pembroke skall vara en lågställd, kraftig och robust byggd hund. Kroppen skall vara medellång, inte kort och kompakt.

Den skall ge intryck av massa och styrka trots det lilla formatet.

 

Förhållandet mellan nosparti och skalle skall vara 3:5. Rasen skall vara frimodig och arbetsduglig, framåt och vänlig,

aldrig nervös eller aggressiv. Den skall vara alert och aktiv.

 

Huvudet skall vara rävlikt till form och helhet. Skallen skall vara tämligen bred. Den skall vara flat mellan öronen. Stopet skall vara måttligt markerat.

Nostryffeln skall vara svart. Nospartiet skall vara lätt avsmalnande. Käkarna skall vara starka med ett perfekt, komplett och regelbundet saxbett.

Ögonen skall vara väl placerade, runda och medelstora. Den bruna färgen skall harmoniera med pälsfärgen. Uttrycket skall vara alert och intelligent.

 

Öronen skall vara upprättstående, medelstora och något rundade. En tänkt linje dragen från nosspetsen genom ögat

skall passera genom eller nära öronspetsen.

 

Halsen skall vara tämligen lång.

 

Kroppen skall vara medellång, inte kort och kompakt. Uppifrån sett skall kroppen vara lätt avsmalnande.

 

Överlinjen skall vara plan. Bröstkorgen skall vara bred och djup och väl nedsänkt mellan frambenen.

Revbenen skall vara väl välvda.

 

Helst medfödd kort svans.

 

Kuperad svans: Svansen skall vara kort.

 

Okuperad svans: Svansen skall vara ansatt i nivå med rygglinjen. Den skall bäras lågt och får inte vara ringlad över ryggen.

I rörelse skall svansen bäras i linje med ryggen, i stillastående skall den bäras lågt.

För hög eller för låg svansansättning är inte önskvärt.

 

SVANSKUPERING ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE.

 

Benstommen skall vara kraftig ända ner i tassarna.

 

Skulderbladen skall vara väl tillbakalagda med en vinkel på ca 90 grader mot överarmen. Överarmarna skall sluta väl an mot bröstkorgen.

Armbågarna skall ligga väl an mot kroppen och varken vara lösa eller bundna.

 

Underarmarna skall vara korta och så raka som möjligt.

 

Framtassarna skall vara ovala med starka, väl välvda och slutna tår. De två mellersta tårna skall vara något längre än de yttre.

Trampdynorna skall vara starka och väl välvda. Klorna skall vara korta.

 

Bakpartiet skall vara starkt och smidigt. Bakbenen skall vara korta. Benstommen skall vara kraftig ända ner i tassarna.

Knälederna skall vara väl vinklade. Hasorna skall vara raka bakifrån sedda. Baktassar, skall vara ovala med starka, väl välvda och slutna tår.

De två mellersta tårna skall vara något längre än de yttre. Trampdynorna skall vara starka och väl välvda. Klorna skall vara korta.

 

Rörelserna skall vara fria och energiska, varken lösa eller bundna. Frambenen skall ha god räckvidd utan att lyftas för högt

och harmoniera med bakbenens påskjut.

 

Pälsen skall vara medellång och rak med tät underull. Den skall inte vara mjuk, vågig eller sträv.

Tillåtna färger är enfärgat rött, sobel, fawn, black and tan, med eller utan vita tecken på ben, bröstkorg och hals.

Något vitt på huvud och nos är tillåtet.

 

Ca 25,5 - 30,5 cm.

 

Hanhund: 10-12 kg

 

Tik: 10-11 kg

 

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

 

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter

som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

 

Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullutvecklade och normalt belägna i pungen.

 

Ovanstående är taget från Svenska Kennelklubbens hemsida med deras tillstånd.

 

Upp